Japp jag skötte träningen i förrgår – mmm tisdags – var tvungen att låta mina grå jobba lite 
– inte lätt det där med dagar och så… Jo vi var till Bastmoracrossbana på Blåbärsvägen i Fagersta. Mysigt namn på vägen och banan låg verkligen som i ett blåbärsris.
Ja det stämmer det ni ser på bilden – huset lutar så ni behöver inte ringa till farbror ögondoktorn – andas ut!
Hur det gick? Ja med träningen!
Tja… jag skulle sköta tidtagningen … vilket jag gjorde men inte i den bemärkelsen som den tränings sugne sonen ville . Jag fick skäll!
Försökte skärpa till mig men då glömmer jag ta varvtider… tog bara tid att det hade gått 10 minuter – Ja men fel igen!!
Suck… jag satte mig på en bänk och dinglade med benen – (nej jag når inte ner till backen med mina låååånga apostlahästar) och tittade på Vicke när han körde sin Husky 125cc.
Ååå stolt moder på bänken – sen blev jag lite okoncentrerad igen
och fick syn på ett kvisthål i ett träd… fint!
Tittade lite till på sonen som brummade runt på banan…
la mig ner och kikade på himlen och tänkte lite…
swisch där kom han när jag låg på bänken – hann precis upp med kameran och slängde iväg ett finger på avtryckaren
hmmmm….. snabbt han kom förbi, hann ju knappt få med han på kortet!!!
Jag tränade magmusklerna när jag stånkande böjde mig fram samtidigt som jag lyckades stretcha nacken i från min liggande ställning för att knäppa kortet!! JIppie – jag tränade också!!!
HJÄLP nu glömde jag tiden!!!
Madre mia nu kommer jag få skäll igen…
Kikar åter runt på omgivningen och får se en backe som skulle vara utmärkt att träna i – stånk pust stön ja vilket flås jag skulle få uppför den.
Herregjesus BeAtrice, koncentrera dig på din son och på det enda du behöver göra : – Ta tid rätt!
Allvarligt – det gick inte – jag var totaly uppe i det blå under denna träning – men jag var glad och det är inte fy skam.
Tur att Viktor har tålamod med sin bästa mor puh…
Å så vitt jag vet mår han bara bra i sig själv 
hahahah
Nå det var trevligt att få åka iväg bara han och jag. Kände mig stolt när jag lyckas hjälpa honom att rulla ut och in 125:an i bilen.
Trevligt sällskap hade vi ju på banan förstås av Gustav Johansson och hanses hattbeprydda fader Jürgmeister.
Jag måste faktiskt säga att Jörgen Johansson Jürgmeister alltid alltid ger beröm till andra åkare och alltid alltid peppar dom han pratar med.
Det ska du vet Herr J att det är så omtänksamt!
Du har alltid ett gott ord att säga till alla andra och jag lyfter på hatten
och bugar mig ödmjukt för det – Ett varmt tack!
Att tänka utanför boxen borde nog vi alla göra 
mer och mindre!
Ha en fab day!!
Tjingeling!